Hans berättelse är gripande...så gripande att jag bara lyssnar utan att kunna prata alls. Det tog säkert trettio minuter efter han slutat berätta innan jag öppnade munnen och fick fram en kommentar till det jag hörde honom säga, - mycket gripande....mycket....   sedan blev det inget mera sagt förrän ytterligare nån timme senare. Då ställde jag min första fråga....Vad förväntar du dig av Sverige när du får stanna här?

"Jag vill bara få lugn och ro och ett arbete som jag kan leva på. Kanske bildar jag familj men det beror på om jag tycker sverige är ett bra land. Jag vill inte leva timme för timme med risk att bli förföljd, misshandlad eller skjuten till döds. Nu är det ju så att vad jag sett hittills av sveriges politiska system så är jag inte övertygad att det här landet är bra för människorna som lever här och det är inte alls så att folket här vill ha hjälp med att lösa arbetsuppgifter. Människorna här verkar tro att de kan allt redan. Utbildad är jag men måste tentera igen för att visa att jag kan allt bara för att bevisa att det är så. Man är inte betrodd i något annat land än där man är född och där är jag inte heller betrodd eftersom hela min släkt är mördad. Nu är jag i Sverige och har sökt asyl här men Migrationsverket tiger som muren.

Berättelsen om tiden före flykten

Min familj, min mamma och pappa med mig och mina rvå syskon bodde i ett stenhus med ett rum som hade eldstad mitt på golvet och persiska mattor runt om på golvet och väggarna. Det var mattor i flera lager och på ett ställe fanns en lucka som ledde till en matkällare. I den förvarades mat som inte tålde värmen på sommaren och inte heller kölden vintertid. Många gånger kom talibaner på besök och förhörde sig angående priset på mig. De köpte småpojkar av bönderna för att göra dem till soldater. 

Mina föräldrar gömde mig i en matkällare vid sådana tillfällen. Där var kolmörkt att sitta och jag var alltid rädd att de skulle höra när jag andades. Det var svårt att sitta där i flera timmar medan talibanerna åt upp all mat för mamma och pappa. När de sedan gick tog de med några getter och dunken med bränsle som pappa hade till sin lastbil. Pappa körde saker åt USA:s soldater. Det gillades naturligtvis inte av talibanerna så de ville ha med sig bilen men pappa sa att nycklarna fanns på USA-basen. 

Så en dag hissade de upp bilens främre del så hjulen var tjugo centimeter upp från marken, körde in en vagn och sänkte bilen. Därefter surrade de fast bilen och surrade fast pappa bakom ratten. Sedan drog de iväg alltsammans bakom en Bergknalle i närheten och tände eld på hela bilen med pappa inne i hytten! Efter en halvtimme kom de bärande på pappa mellan sig. Han var kolsvart och heldöd när de släppte ner honom på marken framför mamma och mina syskon. Jag befann mig i matkällaren. De tog med sig min bror men inte min syster. Mamma sålde alla getter efterhand för att köpa en plats för mig av en flyktingsmugglare.  Jag bodde i källaren hela den tiden och mamma räckte ner mat så fort det var möjligt. Talibanerna bytte kläder och följde med henne till närmaste stad för att "skydda" henne, som de sa. Där gick hon på toaletten i moske'ns kvinnliga del och klädde om till andra kvinnokläder så att talibanerna utanför inte kände igen henne när hon gick ut igen. 

Mamma lyckades köpa en smugglarplats åt mig och jag blev hämtad en mycket mörk natt. De drog en jutesäck över mig och knöt igen den ovanför mitt huvud. De lade säcken bland andra på en packåsna och så började min långa resa.

Flykten, en vandring över höga berg

Så småningom kom vi upp i bergen och åsnan vägrade bära på det tunga lasset så de lyfte ner mig och släppte ut mig ur säcken. Jag fick gå över bergen till fots och det var kallt och jobbigt. Vi var några stycken. Jag saknade mamma, pappa och mina syskon. Vad som hänt min bror visste jag inte heller eller om mamma och min syster hade det bra. 

Vi gick flera mil varje dag och ibland även nattetid. Flera gånger stannade vi upp medan smugglare kollade att flyktvägen var säker. Vid ett par tillfällen var de borta längre än annars och de förklarade att de röjt hinder, vad de gjort vet ingen. De använde tysta metoder såsom kniv och svärd och ibland pengar för att inte väcka uppmärksamhet. Vi värmde vår mat på varma stenar i solen för eld var inte att tänka på då röken kunde röja oss. Det fanns militärer och talibaner överallt och minfälten var många. Våra smugglare hade hundar till hjälp för att hitta minor.  Hundarna var skickliga med sina enormt fina luktsinnen. Smugglare lade svarta stenar där minorna låg så att vi kunde sätta våra fötter mellan minorna.  Flykten tog lång tid på grund av detta men vi var i goda händer kändes det som. Så småningom dvs efter sex veckor började vi vandra neråt mot Iran och friheten. Men frihet på sådana här villkor är ingen frihet. Vi kunde inte fritt vistas i ett främmande land. De tog emot oss väl men min inre känsla var fel. 

Vistelsen i Iran

Mitt arbete i Iran var att laga mat på olika restauranger eftersom jag lärt den konsten av min mor. Vi hade öppen eld mellan några stenar hemma i Afganistan och en tjock plåt ovanpå dem. Plåten blev röd av värmen från elden. Det gick att steka maten direkt på plåten som var svalare på kanterna vilket var bra för varmhållning. De hade samma lösning i de Iranska köken fast då med gas eller elektrisk uppvärmning. Vi flyktingar var inte välkomna där i Iran så jag bestämde mig för att ta mig till Europa. Jag letade upp några smugglare för att förhöra mig om priser och hur det skulle gå till. Det var inte så lätt eftersom myndigheterna hela tiden ville skicka flyktingar tillbaks till hemländer! 

De jagade oss som villebråd för att fånga oss och frakta oss till gränsen. Eventuella förhör var bara för att få information om platser där andra flyktingar kunde hittas.  Varför de gör så är det ingen som vet, men de trodde väl att de skulle vinna något på det. De ville helt enkelt inte ta emot vår hjälp som säkert skulle gjort att de kunde bli rikare länder. Men de ville inte betala något för min hjälp som jag erbjöd eftersom jag tror de istället hade kortsiktigt intresse av att erövra makt. De var helt enkelt förblindade och kunde inte se det som en investering nyttig för kommande generationer. Makt på kort sikt prioriterades verkligen. 

Så jag tog mig till uppsamlingsplatsen smugglaren givit mig och där var flera andra som också ville till Turkiet. Jag sattes på flaket till en liten lastbil och blev körd i rasande fart lång ut i ödemarken på små skumpiga vägar.

Resan genom Turkiet

Båtresan till Grekland

Så kom jag att bli erbjuden en plats i en gummibåt till slut, en båt som fylldes med människor så pass att ingen kunde röra sig. Jag satte mig på den uppblåsta kanten eftersom det var blött på durken i gummibåten. 

Resan till Tyskland


Resan till Sverige


Vistelsen i Sverige


Avslag på ansökan om asyl


Erbjudande att få fri resa till mitt hemland


Valde att fly igen