Svindlande känsla att klättra på taket runt en skorsten som behöver muras om på toppen.  Stenarna  ligger lösa och bruket har blåst bort. Det är de tre översta skiften som tappat greppet. 

För att klara jobbet behöver jag en säkerhetssele på mig och ett rep runt skorstenen samt ett rep att sätta mellan min sele och skorstensrepet eller metalstegen på taket. 

Det får bli den säkerhetslina med krokar i ändarna som jag brukar ha i båten och säkerhetsselen som hörde till. Jag litar på den utrustningen, på att den håller mig kvar vid skorstenen och stegen utan att hindra mig från att jobba bra. Linan är av en typ som har resår så den kan vara kort och ändå töjas ut till cirka två meters längd. 

Men det finns ett men ändå, man ska ha två krokar så att man sitter fast med den ena medan man flyttar den andra till ny fästpunkt. Men det räcker ju inte att man sitter fast däruppe på taket utan även när man ska ner och hämta mera prylar från marken. 

Jag är ju helt själv så måste ju ta mig ner och blanda bruk för att sedan ta mig och bruket upp på taket. Bruket är tungt, så att bära upp det och samtidigt klättra upp själv är inte att tänka på. Får svindel bara av tanken! 

Men då! Då infinner sig en bild i mitt huvud. Den visar tre stegar som hålles samman i ändarna med spännband runt stegpinnarna och en bräda under som styr ändarna rakt mot varandra. Men bruket kan ju inte ta sig upp självt medan jag tittar på. Jag sätter därför ett block i översta stegpinnen och ett i den nedersta, hittar ett flaggsnöre som var tänkt vara i flaggstången men som nu får dra upp mitt material med hjälp av en vinsch och en enkel släde.

 Jag ställer hinken med murbruk på släden och upptäcker då att det behövs en låda eller nåt som man kan ställa hinken i så den inte välter. Hos mig är ju tanke och handling ett, så ner i källaren och rota bland skräpet som visar sig omfatta en plastlåda passande att fästa på släden, vilken tur man kan ha! 

När man vevar på vinschen och hinken börjar röra sig uppåt styrd av den lutande stegen, uppåt ett vevtag, uppåt ett vevtag och så vidare till toppen och därmed skorstenen käns ett välbehag.

 Pust och hurra! Det funkade ju. Så ner med fem tegelstenar åt gången i lådan. Efter det klättrar jag upp själv och flyttar livlinekrokarna varannan gång så att jag alltid är säkrad. Högst upp sätter jag den lediga kroken i säkerhetslinan runt skorstenen. Tur att jag primat överallt där bruket ska fästa så att tegelstenarna fäster ordentligt. 

Primern har fått torka över natten. Under murningen gäller en gammal devis från segelfartygens tid då man sa "en hand för livet och en för jobbet".och det gäller ju på hustak såväl som i master på stora segelfartyg. 

Så murar jag sten vid sten med bruk och mäter av med vattenpass så det blir i våg och rakt. Nu har jag beställt en plåthuv att sätta på toppen så regn och snö rinner av på ett bra sätt. Den ska få en lucka på toppen så att sotaren kommer åt att göra rent.

 Det är bara ventilationskanaler i skorstenen numera men har varit tre kakelugnar och två vedspisar förutom en för ventilation från köket och från ett kök i källaren. Där i källaren fanns även en tvättstuga med vedeldad tvättgryta. Så det var mycket som skulle ut genom dkorstenen på den tiden i början på nittonhundratalet! 

De fick ha noggrann kontroll så att rätt spjäll var stängda.